Maria Borelius: Hälsorevolutionen – vägen till en antiinflammatorisk livsstil

halsorevolutionen-vagen-till-en-antiinflammatorisk-livsstil-helheten-maten-forskningen-traningen-skonheten-insikten

Hälsorevolutionen är en mycket intressant bok om vad vi bör äta och hur vi bör leva. Maria Borelius mådde själv dåligt i 50-årsåldern och började undersöka hur hon skulle kunna må bättre. Hon träffade forskare runt hela jorden och besökte människor som levde sunt.

Vi får följa hennes resa från trött medelålders kvinna med diverse krämpor till frisk och pigg hälsopionjär med goda tips om hur alla ska kunna må bättre.

Jag sträckläste boken och fascinerades av alla fakta som las fram av forskarna men även av Marias ups and downs. Det är inte så lätt att leva sunt hela tiden och det var en tröst att se att även Maria kunde trilla dit och äta en halv chokladask eller dricka lite för mycket vin någon gång men att det viktiga är att man i det stora hela lever sunt.

Forskare världen över har kommit fram till att det som orsakar sjukdom är inflammationer i kroppen och genom att ändra livsstil kan man bli frisk. Men det är inte bara maten som skapar inflammationer utan även inaktivitet och stress. Maria lärde sig en metod i Los Angeles som kallas Bliss-metoden och den är enligt henne nyckeln till en antiinflammatorisk livsstil. Den går i korthet  ut på följande:

”Boosta med antiinflammatorisk mat. Att varje dag unna sig rikligt med bra, naturlig mat, polyfenoler, omega 3 och probiotika.

Lägre sockerintag. Att varje dag bespara kroppen socker och alltför mycket kolhydrater samt få ner den glykemiska responsen på det socker man äter.

Igång. Att varje dag unna sig rörelse.

Stilla. Att unna sig frid, lugn och medveten vila varje dag.

Sök upp förundran. Att vara nyfiken på hur man hittar sin förundran, att unna sig stora och heliga ögonblick.” (Sid 282)

Detta är det sätt som våra förfäder levde på en gång i tiden och genom det kan vi hitta tillbaka till oss själva. De tre första punkterna jobbar jag med hela tiden men trean och fyran har jag varit sämre på. Allt måste samverka för att ge balans!

Jag har läst boken rakt igenom men kommer att gå tillbaka till den och läsa och lära av de olika tipsen som ges. Några recept finns också med i slutet av boken.

Jag rekommenderar boken till alla som är intresserade av en sund livsstil och speciellt till alla som har problem med hälsan.

Boken innehåller många citat och jag avslutar min lilla recension med ett av dem som jag tyckte var vackert:

Plötsligt är alla mina förfäder bakom mig. Var stilla, säger de. Se och lyssna. Du är resultatet av tusentals människors kärlek. Linda Hogan.”

 

Annonser

Tio i topp i Milano för tjejgäng

Milano, 2016 panoramic skyline with clear sky and Italian Alps

Jag har precis avslutat en långweekend i Milano tillsammans med mina trevliga träningskompisar på vårt gym Onyx. Vi var sex glada damer som gav oss iväg. Bodde gjorde vi på Hotell Ritter på Corso Garibaldi som ligger i området Brera. Jag kan verkligen rekommendera det hotellet: prisvärt (ca 500 kr per person och natt), rent och fräscht med fina rum och en frukost som var en av de bättre jag ätit i Italien. Allt från äggröra, bacon och frukt till färska gifflar och mumsiga tårtor (som vi givetvis avslutade varje frukost med….). Hotellet låg centralt och i närheten fanns många mysiga restauranger.
20180604_100117

Här är hela gänget samlat på väg ut för att utforska stan.

Min svärdotter ska åka till Milano med sitt tjejgäng och bad om lite tips. Så här har du det som enligt min mening är intressantast i Milano för damer i alla åldrar. Håll till godo, Suss!

1) Milanos Duomo

20180604_101901

Katedralen i Milano var den vackraste kyrka jag sett i hela mitt liv, både utanpå och inuti. Fasaden är gjord av ljus marmor med 3500 statyer. Den ser ut som en stor fin gräddbakelse.

Interiören bärs upp av 52 kraftiga pelare och det är en fantastisk rymd inne i kyrkan. Golvet är otroligt vackert, gjort av  marmor i olika färger och ljuset i domen silas in genom ofantliga färgade fönster.

Stilen i katedralen är gotisk och den tog 430 år att bygga.

Biljett för tre Euro fick man inhandla i biljettkontoret som låg vid sidan av kyrkan. Vi kom dit på morgonen men det var ändå lång kö till entrén fast det tog ändå inte mer än en knapp timme att komma fram till kyrkporten och få gå in. Tunnelbanestationen (M) heter Duomo och ligger efter den röda linjen.

2) Leonardo da Vincis Nattvarden

20180605_153107

När vi förberedde resan försökte vi få tag på biljetter för att se Nattvarden, den berömda målning som Leonardo da Vinci gjort, men vi misslyckades. Man skulle varit ute ett halvår innan fick vi reda på. Men skam den som ger sig. Två av oss tog en chans och gick dit och ställde oss i kö före åtta en morgon och döm om vår förvåning fick vi varsin biljett för en dryg hundralapp styck.

Jag kan inte mycket om konst och har ibland svårt att se det vackra i målningar men detta konstverk fick mig att falla i full beundran. Målningen var jättestor med många fina detaljer och vackra färger. Men mest imponerad blev jag av att den hade ett sådant djup. Man tyckte nästan att man kunde gå in i rummet som tavlan föreställde. På väggen mittemot var en annan tavla målad under samma tidsperiod av en annan konstnär och den kändes helt platt i jämförelse. Egentligen skulle jag inte lagt till något foto för jag tycker inte att det gör målningen rättvisa. Fast jag gjorde det i alla fall!

Målningen finns i Cenacolo Vinciano, tunnelbanestation (M) Cadorna. Lurigt ställe för övrigt för den röda och den gröna metron möts där plus järnvägen. Vi lyckades gå fel där under min ledning trots att jag åkt mycket tunnelbana i Italien.

Biljetterna till metron kostar 1.50 och köps i tidningskiosken bredvid ingången.

3) Männen

man i Milano

Alla (nåja nästan alla då) karlar i Milano är extremt välklädda: Kritvit skjorta, mörk välsydd kostym och välputsade skor. Och det konstiga var att alla killar, även de halvfula, blev stiliga eftersom de fick en sådan resning i sin fina mundering. Och det bästa av allt, ALLA var trevliga och hjälpsamma. Kvinnorna var också välklädda men det är ju vi med så det var ingen större skillnad mot Borås. Och även de var trevliga!

4) Shopping

Man ser verkligen att Milano är modets och designens huvudstad. Det finns såååå mycket att handla i olika prislägen. Och allt, varenda skyltning i hela stan, är så lockande utfört med utsökt smak!

20180604_122021

Mitt emellan Domkyrkan och operahuset La Scala (som vi för övrigt nöjde oss med att se från utsidan på grund av höga priser) ligger den berömda Galleria Vittorio Emanuele II som byggdes på 1800-talet exakt samtidigt och likadant som gallerian i Neapel. Den är verkligen sevärd och där finns många tjusiga affärer. Fortsätter man sedan gatan bort mellan gallerian och domen är där en  helt fantastisk gågata med alla upptänkliga affärer.

kiko

Vi hittade en affär av märket Kiko som säljer smink, många italienskors favoritmärke. Det säljs i hela världen men har huvudkontor i Milano. Naturligtvis gick vi in och botaniserade och jag fick tag på ett läppstift och nagellack för totalt 50 kronor.

Längre bort på gatan lär ska finnas en outlet med märkesvaror som heter  Touch and Go  men den hann vi inte med.

Däremot gick ett par av oss på marknad. Det finns flera marknader i Milano. Vi gick en tisdag förmiddag på en som låg på Benedetto Marcello,  Metro Caiazzo, grön linje. Det  var tjo och tjim där och massor med människor men vi gjorde en del fynd. Jag köpte en äkta Ralph Lauren-tröja från Kina, en BH och ett par trosor för totalt 3.50. Inga kvalitetsvaror  precis men det var en kul grej!              .

5) Rinascente

IMG_72371

Rinascente som ägs av Berlusconi  har fått pris som bästa varuhus och vi trodde att det var i stil med vårt Åhléns så vi bestämde oss att spendera en halvtimme där. Men oj, vad vi bedrog oss! Det var det lyxigaste tänkbara med bara de stora modehusen representerade och priser som jag inte kunnat betala ens om man tagit bort någon nolla från prislappen. Och det värsta var att jag tyckte inte ens något var snyggt. Alldeles för extremt för min smak. Fast det var roligt att ha sett det!

Längst upp på takterassen ligger ett fint café med alla upptänkliga läckerheter som några av väninnorna besökte och de var helt lyriska efteråt och priserna var överkomliga. Bilden på chokladskorna ovan kommer därifrån.

6) Aperitivo

1634-aperol-spritz-drink-recipe-cocktail-wine-sparkling-water-aperol-bitter

Många barer serverar aperitivo mellan ca 18 och 20 och då ingår det lite mat i drinkpriset

Vi gick till  ett ställe som heter Moscatelli. Det ligger vid tunnelbanestationen Moscova, grön linje. Går man på Corso Garibaldi från tunnelbanestationen så kommer man dit på höger sida av gatan. Det ligger helt nära och har bord på trottoaren och en liten buffé uppdukad innanför dörren på kvällen.

Man beställde in en drink för 8  Euro (alla drinkar kostade så, vi drack Aperol och Negroamarovin)   och sedan fick man plocka åt sig det man ville äta. Det fanns pizza, pasta, grillade grönsaker, kalvkött, korv, polenta, paj, chips mm. Det var meningen att man bara skulle ta lite till drinken och sedan gå ut och äta middag men vi åt oss mätta och ingen protesterade. Vi hade en fantastiskt trevlig kväll!

7) Pinacoteca di Brera

20180605_104657

Jämfört med andra stora städer i Italien har ju inte Milano  så stora konstskatter förutom  Nattvarden men det finns dock en hel del. Det viktigaste muséet är Pinacoteca di Brera (M Lanza, grön linje) med kända konstnärer som Caravaggio (min favorit), Rafael, Giovanno Bellini, Tintoretto, Tizian och många fler. Det finns konst från 1200-talet och framåt men med största fokus på renässansmålarna

Breragalleriet är unikt vad gäller dess tillkomst. Napoleon for runt och stängde kyrkorna runt om i norra Italien och all konst tog han med sig och placerade på muséer bl a i Brera.

Den döde Kristus ovan målad av Mantegna runt 1500 grep tag i oss liksom många andra bilder men det fanns så otroligt många målningar så till slut kände vi att vi inte kunde ta in mer. Vi funderade över om en del målningar var kopior för färgerna var så klara trots att bilderna var många hundra år gamla men vi fick ingen klarhet i saken. Inträdet var 10 Euro och efteråt kunde man pusta ut på någon av de mysiga barerna i närheten.

8) Navigli

IMG_1964

Det finns ju inget naturligt vattendrag runt Milano men tar man den gröna tunnelbanan till Porta Genova  och går Via Vigevano därifrån kommer man till ett område där tre kanaler möts. De fortsätter sedan ner till Pofloden Där var väldigt fint och lugnt med många trevliga barer. Jag tänkte på Trastevere i Rom, tyckte det påminde om det. Ölen kanske var någon Euro dyrare i Navigli  men det var det värt för det var väldigt mysigt.

9) Glassen

glasstrut

Att köpa glass i Italien är ju en allmänt känd företeelse – de har den bästa glassen sägs det. I Milano lär den vara extra god med endast naturliga tillsatser. Själv är jag  ingen glasstjej men kompisarna köpte glass och var väldigt nöjda. Jag  fick provsmaka lite pistageglass och lekte faktiskt med tanken att köpa mig en egen men gjorde det inte.

10)  Peck

Peck Milano

Här kommer ett oprövat tips. På Via Spadari 7 – 9 finns ett delikatessvaruhus i tre våningar. Man kan ta kristallhissen ner i källaren och ta ett glas vin och lite ost eller åka högst upp och ta en Mokaccino – Pecks berömda grädd- och chokladbomb till kaffedrink. Eller köpa med sig delikatesser som parmagiano eller ravioli. Det låter spännade, kanske värt att pröva!

Ja, detta var mina Milanotips. Jag önskar alla blivande Milanoresenärer en trevlig tur. För mig överträffade staden alla mina förväntningar.

Jag vill också passa på att tacka mina fantastiska reskompisar Elisabet, Lena, Maggan, Monica och Monika för trevligt sällskap, många intressanta samtal och glada skratt!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Bättre njurvärden – 2018

I fredags förra veckan var det dags igen för det årliga läkarbesöket hos njurdoktorn.  Jag är alltid lika nervös innan men denna gång gick det väldigt bra. Doktor Nielsen sa att jag hade de bästa värdena på 6 år så jag blev jätteglad.

Mitt keratininvärde låg på 123 (133 förra året) urean 5,8, HB 123 och vikt och blodtryck var oförändrat 81,8kg och 70/130 .

Jag har verkligen försökt leva sunt senaste månaderna, dragit ned på alkohol, socker mjöl och kött samt ätit massor med frukt och grönt. Lite kul att se att det faktiskt gett resultat. Nu ska jag försöka ännu mer att leva sunt!

Jag frågade doktorn om det fanns någon möjlighet att sänka blodtrycket för att kunna minska medicinen och han sa att det går genom kost och motion. Så nu ska jag verkligen försöka så jag kanske slipper halva dosen av min betablockerare som gör mig andfådd när jag springer.

Andra frågor som jag hade var om fasta och vitaminer. Doktor Nielsen sa att det inte är farligt att fasta om man har svaga njurar bara man dricker ordentligt. Angående vitaminer berättade han att man kan ta alla sorter utan att få skador bara man håller sig inom den rekommenderade dosen. Det man ska vara lite försiktig med är D-vitamin för det kan ge njurskador vid för hög dos. Jag hade hört innan att man ska undvika både  magnesium och C-vitamin Brus vid njurproblem men det var ingen fara enligt Doktor Nielsen.

När jag en gång i tiden startade denna blogg var det för att kunna komma i kontakt med andra som har lättare njurproblem och  utbyta erfarenheter. Tyvärr har ingen hört av sig än men jag har inte gett upp hoppet.

 

 

 

Min upplevelse av Neapel – februari 2018

58077_1708209032283_655051_n

Två gånger tidigare hade jag varit i Neapel som hastigast och då blev jag både förtjust i och förfärad över denna motsägelsefulla stad och kände att jag ville lära känna den bättre. Jag läste en bok av Tomas Lappalainen om staden och en om maffian av Robert Saviano och det gjorde min nyfikenhet ännu större. Så en kväll när jag som vanligt satt och såg min favoritsåpa ”Un posto al sole”  på Rai 3 som utspelar sig i Neapel på bestämde jag mig hastigt och lustigt för att ”nu är det dags” och beställde en resa.

Neapel är Italiens tredje största stad med drygt 1 miljon invånare, belägen en par timmars tågresa söder om Rom. Staden grundades av grekerna 700 f Kr och har styrts av olika nationer under årens lopp, bl a Spanien och Frankrike men även varit en stark självständig stat. 1861 när Italien enades  blev Neapel en del av Italien.

Det som är så speciellt  med Neapel är två saker: Allt är dubbelt och har två sidor, varandras motsatser och jag tänkte försöka berätta om mina intryck utifrån detta dualistiska perspektiv. Det andra är att allt är så MYCKET  där. Om man tänker sig allt som är italienskt och tar det gånger två så har man Neapel. Det tänkte jag också skriva lite om. Så vill jag berätta lite om andra  sevärdheter och företeelser i Neapel med omgivning som jag upplevde och även om min vistelse som sådan.

Från slott till koja

Mitt i staden ligger shoppinggatan Toledo och väster om den finns de enkla spanska kvarteren men i övrigt är det vackra hus där och lyxiga kvarter. Längs stranden ligger flotta hotell på rad. Öster om Toledo är det enklare boningar och smala gator. Staden delas av den spikraka gatan Spaccanapoli som är en lämning sedan den antika grekiska tiden.

20180220_150936

Spaccanapoli leder till gamla stan, Centro Antico, med många gamla vackra kyrkor och andra byggnader.20180219_112822

En  kyrka mig som tilltalade mig var Chiesa di San Francesco di Paola som byggdes av kung Ferdinand I i början av 1800-talet. Den är byggd som Panteon i Rom med en vacker pelargång som är upplyst i alla färger på kvällarna vid det stora torget Piazza del Plebiscito. 20180219_112817

På andra sidan torget hittar man slottet Palazzo Reale som är vackert på utsidan men ännu finare inuti.

20180220_113659

Här är trapphuset. Otroligt vackert i mitt tycke.

20180220_114818

I en av salarna finns ett porträtt på kungen, Ferdinand den I, han som lät bygga kyrkan på andra sidan torget. Han  bodde i detta slott  under sin regeringstid.

20180220_114839

Här är hans tronsal.

20180220_120646

Drottningens salonger var inte sämre med förgyllda möbler och speglar, kristallkronor och vacker konst. Hon hade många salar i sin svit, alla lika vackra.

20180220_121402

Kungens kapell tog nästan andan ur mig, så vackert var det!

Castel Nuovo

En liten bit ifrån torget nere vid vattnet ligger det stora och pampiga  slottet Castel Nuovo som byggdes redan på 1200-talet och det fungerade också som slott . Stort och pampigt!

Det finns massor med andra vackra slott, kyrkor och andra byggnader i Neapel men nu tänkte jag visa den andra sidan av staden – allt det fula.

Inte så vackra men väldigt charmiga skulle jag vilja kalla de spanska kvarteren Quartiere Spagnoli som byggdes som husrum för spanska trupper på 1500-talet men nu bebos av ”vanligt folk”. Gatorna är smala, det är fullt av människor överallt och tvätt hänger från fönstren och över gatan. Mitt bland alltihopa kryssar det scootrar  så man får se sig för när man går runt där.

20180210_114501

Lägenheterna i husen är små och ju högre upp man bor i husen, desto finare anses det vara. Längst ned finns det enrummare så kallade bassi. De består av ett stort kök med dörr direkt ut mot gatan och ibland med ett litet fönster. Dörrarna stod ofta öppna när jag gick förbi så jag kunde inte låta bli att kika in. Det såg rörigt ut i lägenheterna tyckte jag och teven stod alltid på. En stor soffa fanns det också ofta i köken och ibland låg det en signora i den och vilade. Upp till åtta personer lär ska leva i dessa enrummare.

20180220_125641

Jag åt lunch ett par gånger i de spanska kvarteren. Här är min favoritrestaurang Da Peppino. God napoletansk mat, ett fullt glas rödvin för 3 Euro och vänlig personal. Rekommenderas!

En dag var jag ovanför staden i en park och när jag skulle gå hemåt igen hamnade jag på en gata i östra delen av Neapel, där också den största delen av kriminaliteten ska finnas. Och jag blev helt förskräckt. Det var så fult!

20180213_153323

Borta var charmen från de spanska kvarteren! Det var samma typ av lägenheter men mycket mer ovårdat. Skräp och sopor på gatorna, grejer som låg framme och rassliga, trasiga hus. Jag nästan önskade att jag haft med mig en sopborste och en målarpensel för att snygga till det hela lite. Och konstigast av allt var att de människor som kom ut ur lägenheterna var snygga och välklädda. Hur kan de bo så?

Kriminalitet och andlighet

Vi ska titta på en annan sida av motsättningarnas stad Neapel. Samtidigt som staden anses vara den mest kriminella i hela Europa spelar religionen och tron på det övernaturliga en väldigt stor roll.

Den kriminella Camorran har sitt säte i Neapel. Den styrs av tre familjer som ansvarar för var sitt område i stan. Camorran är till antalet medlemmar den största brottsorganisationen i Europa och sysslar med knarkhandel, textilproduktion, beskyddarverksamhet och handel. Polisen gör vad den kan; i Neapel finns det störst antal poliser per invånare i Italien. När jag var där togs nio medlemmar i en av familjerna till fånga.

Maffian är inget som vi turister behöver vara rädda för. Under åren har  tusentals          personer mördats men de flesta dödsfallen sker inom klanerna. En man från Californien som jag träffade kommenterade detta: ” Det är i alla fall bättre än i Amerika, där skjuter man sina grannar”.

Men behöver då vanligt folk vara rädda för brottsligheten? Ja, man måste vara försiktig, inte bära Rolexklocka eller fina smycken och kanske hålla sig ifrån de farligaste områdena. En man frågade mig: ”Hur vågar ni gå ensam, Signora? Är ni inte rädd?”. Så gav han mig en massa tips: ha ögonen öppna, stäng väskan och ha den i knät på restaurangen. Många människor jag mötte sa åt mig att vara försiktig. Och det var jag verkligen. Jag gick inte ut på kvällarna och hade lagom med kontanter på mig och kontokorten i specialsydda fickor på insidan av kläderna. Så inget hände. Däremot läste jag varje dag i tidningen om rån och stölder. En kines som reste med sin familj och bodde på mitt hostel blev rånad på tåget på väg till Pompeji.

Så kommer vi då till motsatsen – det andliga. I Neapel är folk både mycket religiösa och vidskepliga. Det finns många skrönor och tro på det övernaturliga. Många spelar Lotto och kommer fram till sin rad genom drömmar eller upplevelser där allt kan översättas till en siffra. Man tar detta spelande på djupaste allvar.

20180213_160931

I den vackra domkyrkan finns relikerna och blodet tillhörande helgonet San Gennaro som halshöggs år 305. Den 19 september varje år är det helgdag i Neapel och folk samlas i och utanför kyrkan. Kapseln med San Gennaros blod tas fram och församlingen sjunger och ber intensivt i flera timmar tills blodet blir flytande. San Gennaro sägs skydda staden från jordbävningar och vulkanutbrott på Vesuvius. Varje år har man lyckats  få blodet flytande utom 1980 och då uppstod en jordbävning med flera tusen döda. I Neapel tror man på detta under och man har inte vetenskapligt kunnat bevisa hur det hela går till. Spännande tycker jag!

Antalet kyrkor i Neapel är 469 och gemene man är mer religiös än i t ex Rom.

20180220_121602

I Neapel finns sedan 1500-talet en tradition att bygga julkrubbor, en presepio, med Jesusbarnet i centrum och bibliska och jordiska figurer – även här en motsats – efter principen ju mer desto bättre. Denna krubba återfinns i Palazzo Reale och är gigantisk. Men familjerna bygger även sina egna presepi och det finns speciella affärer där man kan köpa allt man behöver till den.

20180220_162035

Man införskaffar först en krubba i önskad storlek……..

20180220_162934

 

……. och sätter sedan dit de figurer man vill ha. Till och med Napoli-spelare kan stå med i krubban!

Känsloyttringar

I Neapel visar man sina känslor. Man möts av så mycket kärlek överallt. De flesta engagerar sig och bryr sig och man får höra ord som bella, chiara och amore som tilltal hela tiden. En man i femtioårsåldern kom fram till mig och sa: ”Ursäkta att jag tittar men era ögon, signora, ser ut som de vore tagna direkt från himlen”. Så gick han! Det skulle aldrig kunnat hända hemma i Borås.

20180218_202023

En av de unga killarna i receptionen på mitt hostel pussade mig på kinden varje kväll när jag skulle gå och lägga mig.

Jag var ju i Italien mest för att träna min italienska och en dag bestämde jag mig för att prata med tio personer när jag gick ut. Det blev tretton! Och alla var vänligt intresserade.

Alla bryr sig om sina familjer. Vuxna män blev stjärnögda när de pratade om sina mammor. Familjen består inte bara av föräldrar och barn utan alla släktingar räknas in. I dödsannonser till exempel som ju i Italien klistras upp på stan finns både kusiner och mostrar och fastrar uppräknade. Mor- och far-föräldrar ses som en resurs och hjälper till med barnbarnen och tas om hand i hemmen. Jag pratade med en man om mina barnbarn och sa att alla föräldrarna jobbar. ”Då tar du väl hand om alla barnen” sa han. ”Nej”, svarade jag.” Va!” utbrast han förvånat, ”varför inte då?” Så olika kan det vara!

Motsatsen då?. Ett fåtal människor var helt nollställda och ointresserade när man tilltalade dem – men de var inte många. Andra visade sina heta känslor i form av aggressioner. Jag fikade på ett ställe där pizzabagarna blev så osams att det slog mer gnistor om dem än om de tända pizza-ugnarna På ett ställe där jag skulle köpa en souvenir pratade tjejen i telefon med en kvinna och bråkade högljutt medan hon tog betalt av mig.

Jag tycker denna intensitet är underbar. Jag får ofta höra att jag är ”too much” i Sverige men i Italien känner jag att jag kan släppa på och vara hur jag vill.

Intensitet

Intensitet, ja. Till och med för mig kan det bli för mycket av det goda. Efter några dagar i Neapel kände jag att det bara blev för mycket. Jag sov i en sovsal med fem bäddar (både män och kvinnor blandat) och hade folk ikring mig hela tiden.

20180212_182606

Min säng var den längst bort längst ned.

20180218_211741

I de gemensamma lokalerna var det alltid fullt av folk. Här sitter jag med en indier och en ungrare. När jag skulle äta lunch i vårt kök den dagen spelades det hög musik på radion samtidigt som en person spelade piano och ett sällskap stod vid receptionen och högljutt diskuterade något.

Jag gick ut på stan och där var det inte bättre. Fullt av folk överallt och alla pratade, ropade och gestikulerade.

20180220_092249

Och trafiken ska vi inte tala om! Det är fullständigt kaos överallt och det tutas för fullt hela tiden. Rött ljus, enkelriktat och parkeringsförbud är det ingen som bryr sig om. I början kunde jag stå tjugo minuter vid ett övergångsställe och vänta.  INGEN stannade. Till slut lärde jag mig knepet. Man bara kastar sig ut och då stannar de faktiskt.

I vilket fall, denna dag fick jag nog av all hets och trängsel och tänkte:” Vad gör jag här när jag kunde sitta i soffan under en filt i min fina lilla lägenhet i lugn och ro och kolla på tv.” Men så tittade jag på kartan och hittade en park norr om staden och traskade dit för att få vara i fred några timmar och sedan kändes allt bättre. Och efter några dagar hade jag vant mig och tyckte bara ruschen var trevlig.

Mat, dryck och shopping

Det sägs att maten blir så god i Neapel på grund av det vulkaniska vattnet. Kaffet är underbart, starkt så skeden nästan står upp av sig själv. Dessutom kostar en kopp espresso under euron. Jag fick en ny favorit: Caffé Machiato som är espresso med lite mjölk.

20180215_095444

Varje förmiddag gick jag till favoritkaféet och beställde in en sfogliatella, en underbar skapelse av smördeg fylld med ricottaost.

20180209_160358

Pizzan uppfanns ju i Neapel och anses smaka bättre där än på alla andra ställen. Margherita gjordes första gången när drottningen med samma namn skulle komma på besök i färger som den italienska flaggan. För 6 Euro kan man få en pizza och ett glas öl.

20180220_132201

Min favorit i Italien är Spaghetti Vongole som jag naturligtvis testade även denna gång.

20180213_155248

 

Frukt och grönt var väldigt fräscht och billigt. Apelsiner för 1 Euro kilot köpte jag varje dag och så hittade jag en grönsak som bara finns i Neapel och heter friarielli. Den var som ett mellanting mellan broccoli och sallad, lite besk men jättegod.

Allt var billigt i Neapel. Det påstås att det kommer 1600 000 ton varor från Kina legalt och minst en miljon ton som passerar utan att lämna några spår. Mycket av godset är förfalskningar och varorna sprids i hela Europa.

20180217_120318

Här är en del av den 11,5 km långa hamnen.

20180217_130048

Mycket av varorna från Kina säljs lokalt. En lördag gick jag till den ”farliga” delen av staden på marknad och gjorde otroliga fynd. Bland annat köpte jag en ullig, glittrig polotröja för en Euro. Fast lite läskigt var det när den mörke killen på bilden blev hotfull när jag tagit kortet. Han gillade inte det. Jag skyndade mig därifrån.

20180210_105733

Såklart fanns det även massor med finaffärer – det är ju motsatsernas stad – och en del ligger i denna vackra galleria som byggdes på 1800-talet samtidigt som en likadan (nästan) i Milano. De flesta affärer hade 70% rabatt så jag köpte ett par tröjor för ca 100 kr styck.

Konst

Man kanske inte tänker på Neapel som en konststad i första hand men här finns många vackra tavlor. I Palazzo Capodimonte hittade jag många kända verk.

20180213_125732

Denna tavla är målad av Botticelli, min favorit, år 1468. Jag gillar hans stil. I Uffizierna i Florens finns många vackra tavlor av honom.

20180213_130407

Jag gick på en kurs om Venedig i höstas och då pratade vi om konstnärer verksamma i Venedig, bl a Giovanno Bellini som målade denna tavla år 1500.

20180213_125644

Den här tyckte jag var vacker. Av Tiziano 1557.

20180213_130858

Även Raffaello var representerad med en målning från 1516

20180213_135823

En något otydlig bild  målad 1607 av min kompis Caravaggio. Eller kompis och kompis…. vi hade  samma favoritrestaurang fast han var där 400 år före mig så det känns som om vi är gamla bekanta! Han blev bara 39 år men målade bland annat denna tavla under den tid han bodde i spanska kvarteren i Neapel.

20180213_130041

Slutligen vill jag visa en lite annorlunda bild av Bruegel. Han målade den i mitten av 1500-talet och den heter ”En blind leder en blind” och skulle symbolisera kampen mellan den katolska och protestantiska kyrkan.

Utflykter

En dag gjorde jag en utflykt till Ischia, den största ön utanför Neapel.

20180218_085242

Båtfärden över tog ungefär en timme.J20180218_095821

Ön var väldigt vacker med apelsinträd fulla av mogna apelsiner överallt. I motsats till Neapel var allt välvårdat och prydligt. På sommaren är det säkert härligt här med alla fina sandstränder. Det finns många thermalbad på ön men tyvärr var jag där en söndag så allt var stängt. Ön kanske inte är lika spännande som systerön Capri men väl värd ett besök. Jag gick en sväng och tittade mig omkring.

20180218_124702

Jag besöket en helt fantastisk borg som hette Castello Aragonese. Den byggdes redan 474 före Kristus men fick sin nuvarande form 1441. Det har plundrats och ockuperats genom åren av många nationer. På 1300-talet var det en jordbävning på Ischia och alla invånare sökte skydd där. 500 år senare flyttade återigen alla invånare på ön dit, 1892 familjer, för att skydda sig från pirater. Senare blev borgen ett fängelse. På ön finns bl a flera kyrkor och ett kloster. Allt är mycket vackert och välskött och förvånande väl bibehållet.

20180218_130417

Här är utsikten från borgen in emot staden. Mina bilder är inte så klara för det var en väldigt regnig dag.

20180218_132203

Bild inifrån borgen.

20180218_132427

Här kommer någonting spännande. I klosterdelen kunde man gå ned för en lång, trång trappa och hamnade i ett litet källarrum. Jag trodde först det var toaletter. Men nej! När nunnorna dött sattes de på en stol här och fick sitta kvar ända tills de var helt ruttna och bara benknotorna återstod. Då begravdes de. Kompisarna, de levande nunnorna, gick ner hit varje dag och bad. Lite läskigt tyckte jag.

En annan dag gick jag på fotboll. Arenan San Paolo ligger i Campi Flegrei, de flegreiska fälten som är ett stort underjordiskt vulkanområde där det på sina ställen ryker ur jorden.

20180215_211011

Fotboll är ju stort i Neapel och när jag var där ledde Napoli den italienska ligan. Det gjorde att den match jag såg, Europaleague Leipzig -Napoli inte rönte så stort intresse och det var ganska tomt på läktarna. Arenan tar 60 000 personer men vi var bara ca 15 000. Men de som var där lät desto mer! För övrigt vann Leipzig till italienarnas stora förvåning.

Slutord

20180209_171914

Som avslutning ska jag försöka sammanfatta mina intryck av den mångfacetterade  staden Napoli. Jag blev faktiskt väldigt tagen av denna stad och nästan lite förälskad. Jag såg allt det negativa men kände att jag kunde bortse från det och njuta av allt det vackra, den kärleksfulla mentaliteten, intensiteten, alla konstverk och den goda maten, ja hela atmosfären i staden.

Alla möten, både med italienare och folk från andra länder gav mig också väldigt mycket. Några har jag fortsatt kontakt med, andra bär jag med mig minnet av i mitt hjärta. Jag tycker att det viktigaste när man är ute och reser är alla kontakter man får med andra människor.

Jag hoppas komma tillbaka till Napoli men nästa gång ska jag nog bo på ett hotell med eget rum så jag kan dra mig tillbaka och smälta alla intryck i lugn och ro.

Arrividerci, Napoli!

Källor förutom det jag hört och sett:

Wikipedia

Fyris Reseguider: Neapel och Sorrento

Tomas Lappalainen: Se Neapel och sedan dö

Robert Saviano: Gomorra

Il Mattino

Språkinlärning på mitt sätt

Ett av mina största intressen är att lära sig främmande språk. Varför undrar ni? Jo, det är skojigt att kunna förstå filmer på andra språk och att läsa böcker på originalspråk är en helt annan upplevelse än att plöja igenom en översättning tolkad av en annan människa. Men det roligaste med att kunna språk är ändå att kunna kommunicera med folk på deras eget språk. Det ger en helt annan kontakt med människorna.

Jag tänkte berätta om vilka språk jag behärskar, i vilken grad och även hur man enligt mig lär sig  och lär ut språk på bästa sätt.

storbritannien

Engelska. När jag började läsa engelska i femman tillbringade vi hela första terminen med att bara läsa ljudskrift. Jag vet inte precis om jag tyckte att det var en bra metod men den funkade tydligen. Jag har alltid tyckt att det varit skojigt med engelska. Kanske det kan höra ihop med att min ungdom sammanföll med den första pophysterin i Sverige och jag och mina kompisar lyssnade på engelsk pop hela dagarna. Jag och bästa kompisen skrev till och med en låt som hette ”How can I know” och skickade in den till Stickan Andersson ( men konstigt nog blev han inte imponerad….).

1967 åkte jag till Sydafrika för ett år och där tränade jag upp min engelska. Det påstods att jag till och med hade Durban-accent!

När jag kom hem läste jag till lärare i bland annat engelska och undervisade sedan i ämnet i 44 år. Jag älskade att ha mina engelsklektioner och tyckte att det var så spännande att försöka väcka en lust hos eleverna att lära sig mera. Hela tiden försökte jag få eleverna att uttrycka sig på engelska och försöka få dem att tycka att ämnet var roligt.

Under mina år som lärare på Fordonsprogrammet på gymnasiet försökte jag få ämnet så yrkesinriktat som möjligt och engagerade även karaktärsämneslärarna. Eleverna fick lära sig motorord och fick också göra muntliga redovisningar i verkstaden och samtidigt visa praktiskt hur de t ex bytte däck. Roligast var när vi hade engelska på Transport. Där fick eleverna försöka lära mig att backa en långtradare med släp med muntliga instruktioner på engelska. De måtte ha varit duktiga för de fick mig att klara av det jag som knappt kan backa min egen personbil!

Trots att jag läst och jobbat med engelska så länge tycker jag inte att jag är duktig att prata. Det hörs att jag kommer från Sverige. Men jag kan så klart prata på ganska bra, kan min grammatik och mina glosor och det engelska språket ger mig så mycket glädje. En bok eller film på engelska tar jag till mig lika enkelt som en svensk och jag kan prata helt obehindrat med en engelskspråkig person.

tysk-flagga-bilder_csp27823884

Tyska. När jag var 6 år tog mina föräldrar ett sommarbarn från Tyskland: Marlies, och vi har haft nära kontakt sedan dess. Hon lärde sig prata svenska direkt men jag tror det ändå var det som lade grunden till mitt  intresse för det tyska språket. Jag läste tyska i skolan med ett resultat lite över medel men inte mer och jag kan väl inte säga att intresset var på topp.

Sedan tog jag min lärarexamen och jobbade några år som mellanstadielärare men sa upp mig till slut för att vara hemma med min tre barn. Av en slump hamnade jag som vikarierande lärare på kontorsutbildningen på AMU-center. Jag hoppade in i alla möjliga och omöjliga ämnen men när de bad mig ta tyska tackade jag nej på grund av bristande kunskaper. Ledningen trodde att det var falsk blygsamhet och satte mig som lärare ändå i tyska. Så det var bara att börja plugga! Jag började med att lära mig frakttermer på tyska och modala hjälpverb och hade genomgång på det i alla klasser.En och annan elev genomskådade mig nog men ingen klagade.

Sedan läste jag in gymnasiets kurs i tyska och pluggade jämt – överallt! Jag hade till och med med mig tyska grammatiken när jag gick på toa! Därefter åkte jag till Göteborg och gjorde 20-poängskursen på universitetet där. Efter det väntade 40-poängaren, också i Göteborg, och i den ingick en månads studier i Staufen i Tyskland. Jag lämnade barnen en månad – farmor och mormor ställde upp – och for ned till underbara Schwarzwald för att studera.

I Staufen blev jag inkvarterad hos en jämnårig lärare som heter Gabi. Vi fann varandra direkt och blev vänner för livet.

Vi pluggade tyska hela dagarna i gruppen och på kvällarna gick vi till Lottes Kneipe och drack en ”viertele Gutedel Trocken”, ett underbart vitt vin. Vi fick god kontakt med lokalbefolkningen och deltog i byns alla evenemang den månad vi var där och helgerna tillbringade jag med min värdfamilj. Det var fortfarande svårt att prata tyska, att få det där riktiga flytet, men när jag skulle ha det muntliga slutförhöret tog läraren med mig till Lotte och med hjälp av ett par Gutedel Trocken klarade jag förhöret med glans.

Väl hemma i Sverige fortsatte jag både med studier och undervisning i tyska. Till slut hade jag fått upp flytet i mitt tal och det fick jag genom att läsa tyska kärleksnoveller, typ Mitt livs novell. Jag hängde alltid med näsan över mina tidningar och till slut satt språket. Plus att jag ofta träffade mina tyska vänner och pratade ”vardagstyska”.

Min filosofi är att man ska lära sig ett nytt språk måste man lära sig det på samma sätt som ett barn lär sig sitt modersmål: utsätta sig för språket och sedan peu om peu snappa upp ord och kunna prata. Det räcker inte att kunna grammatiken perfekt, läsa texter och plugga ord. Man måste omge sig med språket och nöta in fraser och uttryck. Det är också så jag försökt lägga upp min inärning och undervisning i de olika språken.

På AMU började jag arrangera kurser i tyska för företagen i bygden. Jag tog hit min väninna Gabi från Staufen och tillsammans la vi upp kurser i tyska där kursdeltagarna fick lära sig både att prata om sitt yrkesområde och att hantera det sociala som ju inte är riktigt samma sak i Sverige som i Tyskland. Vi hade en österrikisk kock på AMU och han ställde upp och lagade tysk mat och hela tiden måste deltagarna prata tyska. Allt gick bra och framför allt hade Gabi och jag kul!

Efter åren på AMU började jag på högstadiet som lärare i bland annat tyska. Av en slump fick jag kontakt med en lärare i Espelkamp, Borås vänort i Tyskland och vi lyckades få till stånd ett elevutbyte med en skola där. Vi åkte ned till Tyskland med 50 elever och fick bo hemma hos de tyska eleverna. Sedan kom tyskarna till oss och gjorde motsvarande vistelse. Allt gick bra förutom några smärre kulturkrockar t ex när den tyske manlige läraren gick in i dambastun i badhuset spritt språngande naken eller när våra tjejer blev förtjusta i de tyska betydligt vuxnare killarna och de svenska gossarna blev avundsjuka och ville slåss vilket fick till följd att tyskarna hotade att ta fram knogjärnen och vi fick ringa till polisen. Men skoj hade vi i alla fall! Tyvärr blev det inga fler utbyten för skolan för jag bytte jobb och ingen annan ville ta över. Som tur var fortsatte en kollega på en annan skola med skolutbytet och det fortsatte i många år. Jag har fortfarande kontakt med den tyska läraren och hans familj.

Bytte jobb, ja. Under min tid på högstadiet kände jag att jag nog skulle vilja jobba på gymnasiet och skrev därför in mig på universitet i Uppsala och läste  60-poängskursen i tyska, vilket krävdes för att man skulle få tjänst på gymnasiet. Jag kände att jag ville gå vidare och jobba mer yrkesinriktat. Jag hade fått smak för detta under högstadietiden då jag jobbade  parallellt med företag i min lilla firma som jag grundat. Två gånger varje vecka åkte jag upp till Vänersborg och hade banktyska för Sparbanken Västs huvudkontor där. Men det var många och långa förberedelser innan jag kunde starta kursen. Först åkte jag ned till Tyskland på studiebesök på en bank där. Mycket intressant och jag lärde mig massor. Sedan praktiserade jag en vecka på bankkontoret i Vänersborg för att lära mig branschen. Jag minns att jag blev riktigt duktig på att räkna hundralappar snabbt. Efter det var det bara att plugga in hela bankvokabulären och skriva ett läromedel och köra igång med kursen och sedan höll jag på ett halvår med den. Jag blev som en i gänget där på banken och fick till och med vara med och äta tårta och fira när de gjort extra fina affärer. Fast det hela hade ju ett pris. Jag jobbade både som högstadielärare, lärare i banktyska, var ensamstående mor till tre barn, hjälpte min gamla mamma samt hade hus och sommarstuga att ta hand om. En dag när jag skulle köra till Vänersborg somnade jag vid ratten i Magra och körde av vägen. Tack och lov klarade jag mig men bilen fick ordentliga skador. Jag blev nog lite rädd och gick till doktorn och där fick jag ett varningens ord: ”Du har under en längre tid arbetat hårdare än du har kapacitet till och fortsätter du så här så kommer det att ta en ände med förskräckelse” Och det gjorde det fast flera år senare då jag blev om inte utbränd så i alla fall vidbränd. Men det är en annan historia.

Efter mina studier i Uppsala fick jag jobb på Fordonsprogrammet på gymnasiet och ville genast börja undervisa Transporteleverna i tyska. Jag frågade min rektor om jag fick fria händer. ”Jodå, kör på bara”, tyckte han. Men jag hade ju ingen aning om vad en chaufför som ska köra i Tyskland behöver kunna så jag frågade runt om någon kände någon som körde på Tyskland. Jo, en kollega hade en granne på landet som körde varor till Tyskland  och jag fick följa med honom i jobbet en hel vecka. Vi åkte en söndag morgon och kom hem sent fredag kväll och åkte runt i hela Tyskland och lämnade och hämtade varor. Jag sov i framsätet dubbelvikt över växelspaken och väcktes varje morgon klockan sex av : ”Nu Barbro åker vi om fem minuter” så det var bara att gå ut och huka sig i busken och karva ur tänderna. Tvättade mig gjorde jag knappt på hela veckan. Chauffören livnärde sig på kaffe och John Silver och en macka som jag sprang ut och köpte när vi passerade någon stad. Det var stressigt att hinna mellan firmorna och när vi sedan kom fram fick vi vänta tills någon behagade hjälpa oss. Det gällde att buga och bocka för Herr Meister som dirigerade lastning och lossning. Jag fick lära mig vilken otrolig hierarki det är på de tyska företagen. Och chauffören stod lägst! Fast den som var ännu lägre var jag för  jag uppfattades som en lösaktig kvinna som han plockat upp på vägen. Men kvällarna var trevliga. När vi jobbat klart för dagen parkerade vi vid någon flod, tog fram grillen och en flaska vin och hade det väldigt mysigt.

När jag kom hem från min resa organiserade jag min kurs och visste nu verkligen vad jag skulle lära ut. Jag kallade kursen Fordonstyska och eleverna fick lära sig tyska fraser, motortermer, företagsklimat i Tyskland, trafikregler och hur man förväntas uppträda i Tyskland. I och med att jag själv rest med en chaufför i Tyskland fick jag stor respekt från eleverna för de tyckte att jag visste vad jag pratade om.Vi gjorde även varje år en resa till Tyskland. Eleverna fick olika uppgifter att lösa i Tyskland genom att fråga dem som bodde där och vi besökte också olika företag. Och vi hade vansinnigt roligt! Ett tag var det 40 fordonskillar som läste tyska. För något år sedan träffade jag en elev på puben som jag haft i tyska 10 år tidigare. Han berättade att han och gänget fortfarande åker till Tyskland varje år. ”Och då kör vi med fraserna som vi lärde oss hos dig” berättade han. Då kände jag att jag lyckats med min undervisning!

En god vän till min samarbetspartner i Tyskland från högstadiet kontaktade mig och frågade om jag var intresserad av ett liknande samarbete på gymnasiet. Jag nappade såklart och under tio år hade vi regelbundet ett utbyte där våra Fordonsgrabbar åkte till Tyskland några veckor, bodde i familj, jobbade på märkesverkstäder och deltog i studiebesök och utflykter. Sedan besökte tyskarna oss på liknande sätt. EU finansierade. Detta gav oss så otroligt mycket, både ledare, företagare och elever. Tyvärr dog samarbetet ut när jag och den tyske läraren gick i pension.

De sista åren jag jobbade hade jag ingen tyska för det var ingen på skolan som ville läsa tyska. Eller om jag ska vara riktigt noga, ingen i ledningen prioriterade tyska och gav inte eleverna möjlighet att läsa tyska eftersom det inte fanns som tillval. Jag försökte påverka men utan resultat. Jag är säker på att om jag fått lägga upp mina kurser på mitt sätt och gått ut i klasserna och gjort reklam hade vi fått elever.

Hur har jag det med tyskan i dag då? Jag är duktig på tyska, bättre än engelska faktiskt och pratar  flytande. Ibland får jag till och med frågan från vilken del av Tyskland jag kommer. Jag läser helt obehindrat och förstår allt när jag ser på tv (har två tyska kanaler). Det är kul att ha erövrat språket men jag känner inget behov av att lära mig mer eller åka till Tyskland förutom för att träffa mina vänner förstås. Det känns som om jag är klar med både språket och landet. Och som pensionär har jag ibland mardrömmar. Jag drömmer på natten att jag undervisar i tyska i en sjua och jag glömmer först att gå dit. Sen hittar jag inte salen, har ingen ordning på eleverna, kan inte deras namn och hittar inga böcker. Så det känns som jag även är färdig med att undervisa i ämnet. Men jag måste ändå säga att tyskan gett mig otroligt mycket, trevliga upplevelser, många fina kontakter och framför allt glädjen att tillägna sig ett språk och en kultur.

italien-pisa-lutande-tornet

Italienska. Ibland tror jag att jag levt i Italien i mitt förra liv för det har alltid varit så bekant för mig. Min kompis och jag var på badsemester i Italien med våra familjer när vi var 14 och vi bara älskade det. På åttio-talet var jag med min familj i Venedig, Florens och Pisa och kände mig hemma hela tiden.

För ca 20 år sedan inledde min skola ett utbyte med en skola i Prato utanför Florens och i samband med det erbjöds vi lektioner i italienska. Vi gjorde ett förberedande besök och blev goda vänner med den som drev projektet, Ubaldo, en förtjusande italiensk man, intresserad av både projektet och Sverige och otroligt social.

Problemet var bara att när utbytet väl skulle genomföras hade Ubaldo flyttat till Florens och inga andra var intresserade av oss. Vi gav oss iväg per buss, 50 mediaelever och ett antal svenska lärare. De manliga lärarna fick bo på hotell men vi kvinnliga lärare och eleverna inkvarterades på ett pojkkloster med en rektor som inte ville ha oss där. Pojkarna på klostret var svältfödda på kvinnlig fägring och blev helt till sig av så många tjejer ikring sig och kulmen nåddes när en av våra kvinnliga lärare la sig på taket och solade i en minimal bikini till rektorns fasa. Hon blev helt rabiat men vi lyckades till slut blidka henne! Skolan ville inte heller ha oss där så de gjorde minsta möjliga för oss. Men vi hade ganska trevligt ändå och så här efteråt skrattar vi åt alla incidenter. Och Ubaldo har blivit en kär vän som vi träffar då och då.

Men intresset för italienska språket var väckt för min del och jag har studerat italienska i alla år sedan Pratobesöket. Jag har gått många kurser hemma i Borås med skiftande kvalitet på lärarna. Dessutom har jag studerat italienska på universitetet i Göteborg. Det var en otroligt hög studietakt så man fick plugga hårt men ack, så roligt. Lärarna var kompetenta, kunniga och stimulerande så det var en härlig tid. Tyvärr har man problem med ekonomin på universitetet och ämnet var väl inte tillräckligt lönsamt så verksamheten lades ner.

Tre gånger har jag studerat italienska i Italien. Jag gick på ett institut i Florens i en månad och bodde hos en rar italiensk dam som kom och satte sig på sängkanten varje morgon och småpratade. Där bodde också en kursare, en amerikanska i 70-årsåldern som skaffat sig en ung italiensk älskare och ville lära sig prata med honom. Kursen var väldigt bra med duktiga lärare och trevliga kursare. På förmiddagarna studerade vi och på eftermiddagarna gick vi på matlagningskurs eller åkte på utflykt. Jag lärde mig väldigt mycket italienska men språket är svårt och jag kände ändå att jag hade långt kvar till att erövra språket på riktigt.

Nästa utlandskurs var i Tropea, denna underbart vackra stad i Kalabrien i söder. Kursen var bra men alltför avancerad för mig. Vi satt mest och pluggade konjunktivformer som jag ändå aldrig använder och jag kände att jag behövde träna på att prata. Jag fick två kompisar som gick samma kurs och bodde i samma lägenhet. En var hjärnkirurg från Wien och den andra jobbade på EU-kontoret i Bryssel. Vi hade jättekul ihop och pratade faktiskt italienska med varandra hela tiden. I kursen ingick många utflykter så vi fick se städerna runtomkring och de Eoliska öarna med en aktiv vulkan. En dag fick vi ta en ridtur. Ja, det var en väldigt trevlig och lärorik kurs trots alla konjunktiv. Ett par år senare åkte jag dit igen på kurs.

Sedan har jag läst mycket italienska hemma på egen hand  och just nu tycker jag det fungerar bäst. Och ni som känner mig vet ju att jag gör inget till hälften utan går all in. ”Dit det bär så bär det” sa både mamma och min chef på AMU om mig! Vad gör jag då? Jo jag har skrivit lappar med ord, italienska på ena sidan och svenska på andra som jag repeterar varje morgon. Varje söndag lägger jag undan de 100 jag kan och tar 100 nya. Drygt 3000 lappar har jag i prydliga buntar om 100 lappar och ca vart fjärde år repeterar jag dem. Ja, jag vet det låter helt sjukt men det funkar för mig. Och jag har faktiskt introducerat metoden för elever i skolan och vissa har faktiskt nappat på den!

Sen tittar jag mycket på teve. Jag har tre italienska kanaler och teven står på här hemma mest hela dagarna. Som jag skrev innan, jag tror på att höra mycket av ett språk och på så sätt översköljas av det så att det fastnar, precis som ett barn lär sig modersmålet. Varje kväll ser jag en såpa från Neapel och missar inte gärna ett avsnitt av den. Söndag förmiddag ser jag på gudstjänst följd av påvens välsignelse och de flesta kvällar går det en film eller serie kl 21.25. Jag brukar lägga på italiensk text och då förstår jag det mesta.

Jag läser även böcker. Enklast är att läsa typ Harlekinböcker, romantiska kioskromaner. Enda felet med de böckerna är att tjejerna  är så våpiga, jag irriterar mig hela tiden. Men språket är enkelt och bra.

Det som fattas för mig nu är fraser som sitter som berget i hjärnan. Man kan inte börja ta ut satsdelar i huvudet när man ska prata då hinner folk gå därifrån innan man pratat färdigt, det ska bara sitta där och komma när man behöver det. Jag tror jag hittat lösningen. Det finns ett läromedel från 80-talet som heter Buongiorno Italia som SR gav ut och även gjorde radioprogram till.

buongiorno-italia-bok-4

Jag råkar ha  radioprogrammen till de tre första programmen till bok nr 4 så jag skickade efter boken  som fortfarande finns på Adlibris. Här intensivtränas fraser och konstruktioner så de verkligen sitter. Dessutom är programledarna mycket trevliga att lyssna på och skojar friskt med varandra. Jag har testat de flesta läroböcker som finns på marknaden och enligt mig är detta det bästa läromedlet trots att man blir lite full i skratt för bilderna ser verkligen antika ut. Till bok nr ett och två finns det tv-program på Youtube. Också antika men mycket bra. Dock tror jag inte radioprogrammen går att få tag på i dag.

Men bäst ändå lär man sig genom att åka till Italien. Jag har varit där 20 gånger och försöker åka dit några gånger om året. Helst åker jag ensam och bara går omkring. Det kommer alltid någon och börjar prata, speciellt om man är i södra Italien och då tränar man verkligen språket. Jag blev inspirerad av min såpa-serie som jag tittar på så i veckan ska jag till Neapel och bo där ett par veckor. Det ska bli väldigt spännande.

Jag känner ändå att det börjar lossna nu med italienskan och att det börjar flyta på någorlunda. Jag tyckte att det var svårt att komma igång med tyskan men det löste sig ju till slut. Men italienskan har varit sju resor värre. Jag kan min grammatik, massor med ord men har väldigt svårt att få upp flytet när jag pratar. Men jag ger inte upp! Till slut smattrar jag väl på som kvinnorna i Neapel. Nej, skämt åsido men det går i alla fall framåt.

Jag har behörighet att undervisa i italienska till och med årskurs sex så nu börjar jag leka med tanken att ordna en kurs för pensionärer. Det ska vara en lättsam kurs uppbyggd kring fraser, fakta om trevliga ställen i Italien, musik och mat. Få se om det kan bli av. Jag tycker det skulle vara roligt och nu tror jag att jag äntligen har kompetensen.

frankrike_eiffeltornet_paris

Franska. Jag hade tänkt att när jag blev pensionär skulle jag kunna italienska flytande och börja studera franska som jag faktiskt läste i skolan men glömt det mesta av. Nu blev det inte riktigt så men eftersom jag tycker att italienskan går ganska bra nu tänkte jag att det kunde vara dags för franska och har hoppat på en nybörjarkurs på senioruniversitet. Vi har bara haft första kurstillfället än så vi får väl se hur det går.

Horizontal floral border. Pattern, seamless. Flower garland of r

Nu är det säkert inga läsare kvar för det var förfärligt så långt och utförligt detta blev. Det ena gav det andra och det fanns så mycket jag ville skriva om trots att jag bara kort från början tänkt beskriva mina inlärningsmetoder. Jag har i alla fall haft trevligt när jag skrev och för mig känns det kul att ha allt nedskrivet. När jag blir gammal och gaggig och glömt allt kan det nog vara trevligt att titta tillbaka.

Sammanfattningsvis vill jag säga att de olika språken ger  mig så mycket och jag känner fortfarande en sådan glädje i att kunna mina språk och få alla möten med människor från andra länder. Så mitt tips till alla är: Läs språk! Man är aldrig för gammal för att lära ett nytt språk. Om jag får leva länge och inte blir senil ska jag börja med portugisiska efter franskan! Tack för mig!

100 dagar utan alkohol

vinbild

 

 

 

 

 

 

 

I dag har jag klarat mig utan alkohol i 100 dagar och det har gått mycket bra. Jag är inte precis någon storkonsument men när jag frågade min njurläkare hur mycket alkohol jag fick dricka sa han att ” ett eller två glas vin då och då” var lagom. Problemet var bara att under sommaren och hösten blev det ”då och då” ganska ofta: Härliga grillkvällar i stugan, ett glas vin på bryggan med grannen, glada fester i höstrusket, ett gott glas rödvin i soffan framför teven, inga mängder men ofta. Dessutom träffar jag alltid min njurläkare i mars och inför det läkarbesöket brukar jag leva extra sunt så jag tyckte att det kunde vara läge att låta kroppen vila från alkohol och se om det påverkar mina blodvärden.

Så jag bestämde mig för att inte dricka vin på 100 dagar och se hur kroppen reagerade. De tre första veckorna saknade jag mitt goda rödvin men sedan har jag inte ens tänkt på att jag inte dricker alkohol. Det finns så många alkoholfria alternativ som smakar gott, t ex öl och bubbel. Så ingenting var negativt med det hela.

Det positiva då? Förvånande mycket faktiskt! Här är fördelar som jag upplevde under mina hundra dagar:

1 Jag blev mycket mindre svullen kring ögonen. Eftersom inte mina njurar fungerar fullt ut har de svårt att ta hand om för mycket salt, protein och alkohol och då svullnar jag.

2 Jag hade ingen huvudvärk på hela tiden. Annars när jag dricker vin kan jag vakna på natten  ibland och ha ont i huvudet efter bara ett glas.

3 Jag somnade inte på kalas eller i tevesoffan. Det låter hemskt men redan efter något glas vin blir jag trött  och kan somna mitt i en diskussion. Mina vänner har vant sig och konstaterar bara: Jaha, nu sover Barbro!

4 Det blev pengar över till annat! Beställer man in ett glas vin på krogen i dag får man betala uppåt hundralappen för en skvätt på botten i glaset.

5 Jag kunde köra bil till alla kalas. Enkelt och bekvämt att ta sig hem på natten! Nackdelen var att jag alltid fick vara chaufför åt andra.

6 Jag är mycket piggare överhuvudtaget. Jag vet inte om det beror på alkoholen eller att jag lever sunt överhuvudtaget nu. Förmodligen det senare.

7 Långsiktiga skador av alkohol har jag inte fått eftersom jag även i normala fall är ganska måttlig. Men lite förskräckt blir jag när jag läser på nätet hur alkohol påverkar oss på sikt. Leverskador och sjukdomar i bukspottkörteln är väl det första man tänker på. Hjärnan påverkas också och man kan få dålig balans, minnesstörningar, sämre prestationsförmåga, sämre initiativförmåga, sämre motorik samt demens. Cancerrisken ökar; 4-5% av bröstcancerfallen beror på alkohol (enligt Cancerfonden). Risken för hjärt- och kärlsjukdomar samt diabetes ökar och man kan även få sjukdomar som gikt, psoriasis och  benskörhet (Antti Holmainen, överläkare vid Järvenpäi socialsjukhus).

Hur mycket kan man då dricka för att undvika skador? Ja, det finns olika bud om den saken. Enligt Holger Theobald (Aftonbladet 2007-05-28) är det helt ofarligt om man dricker mindre än en halv flaska vin i veckan men mer än 2 flaskor kan ge skador, t ex hjärnskador. Enligt Cancerfonden bör en kvinna dricka högst ett glas vin om dagen. Men i min lärobok i italienska där en vinodlare intervjuas säger han att han dricker en liter vin om dagen och det tycker både han och intervjuaren är ”normale”!

Jaha, hur gör jag nu framöver efter min avgiftning? I övermorgon ska jag till min svärsyster (min dotters svärmor) och då ska det smaka gott med ett glas vin. I övrigt kommer jag nog att minska min konsumtion jämfört med i höstas eftersom jag upptäckt att det är precis lika kul på en fest och lika skönt hemma i soffan med lite alkoholfri cider i glaset. Men ändå unna mig lite vin ”då och då” som läkaren säger. Och är det semester tänker jag äta och dricka det jag vill. Nästa vecka åker jag till Neapel och där kommer  jag  att njuta av solen god, mat och gott italienskt vin varje dag!

Bahrain 2017

ahrain heter ett litet land som ligger mellan Saudiarabien och Qatar. Med Saudiarabien finns det broförbindelse. Redan 2000 före Kristus var Bahrain en högt stående kultur. Landet består av 33 öar och den största är 48 km lång och 18 km bred. Det bor kring millionen människor där och över hälften är utlänningar. Huvudstad är Manama. Stora delar av landet är öken. Huvudnäringen är olja.

Landet styrs av en kung.  Hans son prinsen sägs ha varit kompis med Michael Jackson. Efter att Jackson blivit anklagad för sex med barn flydde han till Bahrain och prinsen kostade på honom ett liv i lyx där. Bl a fick han resa med kungens privata flygplan.

Michael J

Michael Jackson kom på att om han satte på sig abaya, handskar och solglasögon så kunde han röra sig fritt och ingen skulle kunna känna igen honom. Men folk reagerade på att han hade herrskor och livvakt så de listade ut vem ”kvinnan” var!

Emellertid blev prinsen och popstjärnan osams efter ett tag så Michael Jackson blev stämd på 87 miljoner (osäkert vilken valuta). Det hela reddes dock ut så småningom och det blev en förlikning.

På Viskastrandsgymnasiet arbetade jag många år tillsammans med Linda och förutom ett nära samarbete med undervisningen blev vi goda vänner trots en ålderskillnad på nästan 30 år. Så när Linda flyttade till Bahrain med sin familj för ett och ett halvt år sedan och bjöd in mig att komma och hälsa på  tackade jag ja och for dit i oktober i år.

Jag visste inte mycket om Bahrain men var samtidigt nyfiken på landet och gladde mig åt att få träffa Linda. Flyget gick från Stockholm och jag mellanlandade i Istanbul. Där fick jag vänta ett par timmar och jag kände mig väldigt udda för där var nästan bara araber i sina långa kläden. Och så  jag.  Men timmarna på flygplatsen gick fort och när jag sedan klev på planet till Manama väntade mig en mycket trevlig upplevelse.

Jag hamnade i en flygstol mellan en Abraham från Bahrain och Zara från Saudiarabien, båda i trettioårsåldern. Hela flygresan, som skedde nattetid, satt vi och pratade och de lärde mig massor om det land jag skulle besöka och den arabiska kulturen. Månggifte är tillåtet i båda länderna och karlarna får ha upp till fyra fruar. Men fruarna konkurrerar med varandra och kan inte bo tillsammans utan de får varsitt hus där mannen får bo enligt ett uppgjort schema, typ en vecka hos varje fru. Det hela är ingen billig historia för männen för fruarna förväntar sig att leva ett gott liv så det är inte alla män som har råd att skaffa sig flera fruar. Zaras pappa var 78 år och hade 4 fruar fast Zaras mamma hade tröttnat på det hela och skilt sig! Nu hade pappan tagit sig en ny hustru som var 25 yngre än honom och hon fick all uppmärksamhet och alla presenter från mannen till de andra fruarnas stora förtret.

Abrahams föräldrar var bara de två och de hade tre pojkar. Abraham trodde att systemet med månggifte skulle avskaffas snart för han menade att det numera var för dyrt att ha så stor familj med alla skolavgifter, datorer till alla etc. Själv hade han blivit avskräckt och ville inte gifta sig alls. Jag satt och hoppades att det skulle tända mellan Abraham och Zara för jag tyckte att de skulle passa så bra ihop men vad jag såg hände inte det.

Vid tvåsnåret på natten var jag framme i Bahrain och fick träffa Linda som väntade på mig på flygplatsen. Ett sådant kärt möte! Det kändes helt overkligt. Vi gick ut till hennes bil, en stor åttasitsig van med kylskåp, och så susade vi genom stan i 38 graders värme.

Vi kom fram till familjens vackra hus och jag visades till mitt rum. Jag blev faktiskt rörd av all omtanke! De hade satt ett kort på mig i ram på byrån och maken hade varit ute och köpt två sorters tvättsvampar, en mjuk och en hård, åt mig samt tandkräm! Mitt rum var stort med marmorgolv och jag hade ett eget flott badrum. Vilken lyx!

Det snurrade runt i huvudet av alla intryck så jag hade svårt att somna men måste ändå ha fallit i sömn för rätt som det var så hade det blivit morgon. Jag gick för att träffa övriga familjen, maken och en dotter, Emme, på 3 år och en son, Isak, på 7. Barnen går i en internationell skola ungefär 40 minuters bilresa från hemmet men denna dag var det lovdag. Linda och jag satte oss ute och åt frukost. Fast det var tidigt på morgonen och vi satt i skuggan var det snudd på för varmt att sitta ute. Men jag njöt i fulla drag av värmen

20171004_085036

Här står Linda framför sitt hus vid familjens andrabil – värsta racerbilen! Familjen bodde i en community med staket runt och en vakt som släppte in och ut alla boende. På området fanns en härlig pool, tennisbana och gym och vad jag kunde se var det en fin sammanhållning grannarna emellan. De flesta var utlänningar och många hade både trädgårdsmästare, nanny, driver och städerska.  Linda hade bara anställt en städerska, Minni och en trädgårdsmästare gemensamt med grannarna.  Barnen hade många lekkamrater på området och det kändes väldigt lugnt och tryggt.

20171001_134136

Efter frukost tog vi med oss barnen och åkte till havet. Det var underbart i det varma vattnet.

20171001_142841

Fruktstund.

20171001_150734

Jag tyckte det var underbart med sol och värme!

20171001_171724(0)

Efter badet åkte vi till klubben där familjen valt att bli medlemmar. Där fanns allt man kan önska sig: pooler, restauranger, tennisbana etc.

 

 

Det fanns till och med ett stall med många hästar och tillhörande manéger. Jag noterade att de flesta hästarna var vita, antagligen arabiska fullblod.

Vi badade och fikade på klubben och Isak spelade tennis.

Nästa dag var det dags för lite shopping.

20171002_124219

Vi åkte till en så kallad mall där de hade allt man kunde tänka sig och lite till! Ovanstående förteckning är bara en del av sortimentet.

20171002_123604

Det var otroligt tjusigt i shoppingcentret. Och STORT!

 

 

Det fanns fantastiskt vackra varor men det mesta var inte i nivå med min plånbok. På tal om pengar, valutan var lite lurig. 1 BD var ca 22 kronor så om något kostade 50 BD tänkte man först: Å så billigt! Men tänkte man efter så insåg man att varan faktiskt kostade över tusen spänn!

20171002_124443

Klädstilen bland kunderna var som synes mycket varierande. Många par var klädda i traditionella arabiska kläder: Kvinnan heltäckt i svart och mannen i vit klädnad men många hade också västerländska kläder.

20171002_144700

Jag reagerade på att männen var så fräscha. Ingen av dem hade minsta lilla fläck på den kritvita munderingen.

20171002_145201

Det fanns till och med palmer inne på affärscentrat!

 

 

På kvällen åt vi god hämtmat i hemmets lugna vrå. Gott! Vi blev otroligt väl bemötta (som i alla affärer och restauranger) och blev till och med bjudna på varsin shawarma (en sorts kebabrulle) medan vi väntade. Det var mysigt med en hemmakväll och att få umgås med hela familjen.

Den tredje dagen var det skoldag. Jag fick följa med till skolan en stund på morgonen. Emme gick på förskola och jag tyckte att den verkade vara ungefär som en svensk förskola. Isak skulle börja klockan åtta men anlände eleverna innan så fick de tyst och lugnt sätta igång med dagens arbete. Klockan fem över åtta spelades nationalsången och då stod samtliga elever helt stilla i givakt. Otroligt!

Linda visade lite vad klassen jobbat med. Isak hade skrivit en lång uppsats på perfekt engelska med SKRIVSTIL! Fantastiskt, pojken är ju bara sju år. Kanske är det så att vi ställer för låga krav i den svenska skolan. Barn kan mer än vi tror!

Lyxfrukost

Efter skolbesöket åt vi lyxfrukost.

moske

Därefter åkte vi till moskén. Vi skulle få en guidad visning.

islam

Men först måste vi sätta på oss lämpliga kläder! Det var en kunnig och vänlig guide som svarade på våra frågor och jag lärde mig mycket om islam. Jag slogs av likheten mellan kristendomen och islam. Det finns bara en gud och alla profeter i bibeln inklusive Jesus finns även med i islam. Plus Mohammed så klart. Sen finns det ju förstås stora skillnader. I kristendomen är Jesus Guds son men för en muslim är alla profeter människor och endast Gud är gudomlig.

20171003_193056

På kvällen gick vi till en Thairestaurang som Abraham på planet rekommenderat. Vi valde 6 läckra förrätter.

20171003_194924

Man kunde beställa in vin och öl men jag valde en alkoholfri Strawberry Paradise. Jättegod!

Så kom då min sista dag i Bahrain. Tiden går fort när man har roligt.

Linda tog mig med till en inhemsk restaurang där vi åt en traditionell frukost med massor av spännande mat.

Men godast var nog ändå teet: karak-te. Tyvärr hände ett litet missöde: jag hittade en liten pappersbit i min mat och det blev ett förfärligt hallå, kyparen bad om ursäkt flera gånger, chefen kom och vi fick flera extrarätter. Mig gjorde det inget, papperet var litet och såg rent ut men vi tyckte synd om kyparen som såg helt olycklig ut.

Efter den utsökta frukosten rullade vi ut från restaurangen helt proppmätta.

20171004_104603

Vi åkte till en skönhetssalong och för första gången i mitt liv fick jag naglarna fixade. Jag valde fransk manikyr och kände mig nästan som en av Hollywood-fruarna på tv.

 

Efter behandlingen bad jag Linda skjutsa mig till lite enklare kvarter.

 

Vi hamnade i ett område där man sålde fåglar av alla de slag. Fåglarna såg lite luggslitna ut men alla människor var otroligt vänliga. Jag köpte en liten träkista som minne av resan.

20171004_165417

När barnen kommit från skolan åkte vi till ett center där man tog emot vilda katter och hundar. Det drevs idéellt av en engelsman och det fanns hundratals djur på området, Vi hade med oss lite hund- och kattmat som vi skänkte.

Här är de minsta medlemmarna i familjen. Katten Mums tog Linda med sig från Sverige. Hon har även skaffat sig fler husdjur och har ett hönshus på tomten. De rara barnen Emme och Isak. Isak är redo för sin Aikido-träning,

Så var det då dags att åka hem efter några fantastiska dagar i landet Bahrain. Tusen tack till Linda och hela fina familjen. Det var så trevligt att få dela er vardag och se att ni har det bra därnere i Mellanöstern. Jag gladde mig också åt er generositet och åt att du Linda visade mig så många sidor av det spännande landet.Tack även för alla samtal om högt och lågt och alla glada skratt vi delade Jag hoppas att få återgälda er gästfrihet genom att ni kommer och hälsar på mig i min sommarstuga.

 

 

 

 

 

 

Höst i Falknäset

Förr tyckte jag att det var så tråkigt att behöva åka hem från stugan när det var som vackrast i augusti för att jag skulle börja jobba. Nu som pensionär ser det annorlunda ut och i år har jag stannat kvar till början på oktober och verkligen njutit av den fina hösten.

20170920_144845

Mina stockrosor som jag fått från Elsi på gymmet i Borås gladde mig hela hösten och blommade även långt in i november sedan jag åkt hem.

20170912_103128

Mina kära väninnor Åse och Anita kom och hälsade på några dagar. Som vanligt hade vi massor att prata om. Vi passade också på att gå ut på restaurang och fira Anita som nyss fyllt år.

20170917_173218

En dag var jag ute och plockade svamp med grannarna Anita och Göran.

En kväll tittade Eva-Britt, Lasse, Lennart och Gunilla in på lite mat och vin. Även här fanns mycket att prata om och vi hade en trevlig kväll.

20170915_132624

Eva-Britt tipsade mig om seniorridning i Kungsgården och hon, jag och Anita åkte dit. Det var ju åtminstone 20 år sedan jag red regelbundet så det var mycket nervöst innan. Men allt gick jättebra och jag kom ihåg allt både vad gällde skötsel och ridning. Roligast var att galoppera och det gick finfint! Hästen hette Frida och jag blev nästan lite kär!

20171009_073045

Arbetarbladet kom och gjorde ett reportage om oss. Jag är glad att det inte var jag som satte sadeln bak och fram!

IMG_20150514_095325

Så blev det då dags att göra vinter i stugan och lämna mitt älskade Falknäs. Men det känns ändå ganska bra att jag inrättat mig med vinterliv i Borås i en bekväm stadslägenhet och sommaren i stugmiljö i Sandviken. Hejdå stugan, vi ses till våren!

Vandring i Dolomiterna 2017

I norra Italien ligger bergskedjan Dolomiterna med toppar på över 3000 meter. Norra delen av regionen har tidigare tillhört Österrike så därför pratar man fortfarande tyska i norr. Det är en välmående region som lever av turism, boskapsskötsel samt odling av äpplen (främst Gala) och vindruvor. Människorna lever i dalarna och varje dal har sina speciella traditioner, en dal, Val di Fassa har till och med sitt eget språk Ladin.

Jag var intresserad av att åka på en vandringsresa och anmälde mig därför till en resa till Castello utanför Cavalese (platsen för målet i Marcialonga och den s k mördarbacken i Tour de Ski) i Val di Fiemme den 26 augusti -2 september 2017.

Första delen av resan gick med flyg till München och eftersom vi flög med Lufthansa fick vi både vin och smörgås under turen. Därpå fortsatte resan med buss till Castello. Vi var 45 deltagare, de flesta i min ålder men några lite yngre.

Vi inkvarterades på ett trevligt hotell som hette Los Andes och på kvällen fick vi en god middag. Det var alltid sallad, förförrätt – någon liten godbit,  förrätt t ex pasta, varmrätt, vanligen kött med potatis och grönsaker och sist en dessert så man behövde aldrig gå hungrig från bordet! Vi satt vid samma bord  varje kväll så vi hann bli ordentligt bekanta under veckan. Vid vårt bord var Gunnar ensam herre med fem damer men han såg ut att trivas alldeles utmärkt. Och kul hade vi!

Första vandringsdagen söndag 27 augusti

Första vandringsdagen skulle vi gå till det berg som var närmast, Cermis.

20170827_092232

Vi gick över vackra blomsterängar med tidlösa som är en sorts krokus fast giftig.

20170827_094035

Vi kom också förbi ett tjusigt vattenfall.

20170827_093354

Förutom Kicki hade vi en guide från trakten. De flesta dagarna var det Anna som ledde oss runt i bergen.

IMG_0007

Förr hade man en linbana som gick hela vägen upp på berget men efter att ett flygplan 1998  lyckades flyga UNDER linbanan och därmed döda 20 personer delade man upp linbanan i tre delar.

Väl uppe med linbanan skulle vi gå vidare till fots. Vi fick välja på att bestiga toppen på 2200 m eller ta en lite enklare väg. Självklart skulle jag upp på toppen men när jag kommit upp till mitten av backen lät jag som en lungskjuten älgko och höll på att ramla ihop av trötthet så det var bara att vända med svansen mellan benen och ta den enkla vägen till sjön där vi senare alla skulle mötas.

IMG_0013

Vi gjorde en skön paus vid sjön.

IMG_0012

Jag badade i sjön fast jag får ju medge att det var lite kallt och dessutom fullt av fisk som nafsade på fötterna.

Vi gick tillbaka samma väg som vi kommit och kände oss så där lagom möra i benen efteråt. Det var skönt med dusch och efterföljande middag när vi kom till hotellet.

Andra vandringsdagen – måndag 28 augusti

Dag två fick vi åka med bussen till ett område som hette Venegiotta. Vi gick en lite lindrigare tur som var väldigt vacker. första delen gick genom skogen och vi såg både kor, hästar och åsnor.20170828_104050

Efter en stund kom vi upp mot de högre topparna.20170828_105640

Det var väldigt vackert!

IMG_0017

Så var det dags för elvakaffe vid den här vackra bondgården,

IMG_0016

Det var mysigt med hönor som gick och pickade runt borden!

IMG_0028

Vi fortsatte att gå på slingrande vägar.

Vi såg en hel del vackra blommor efter vägen.

Till slut kom vi fram till vårt lunchställe Baita Segantini. Jag köpte en röd keps och tyckte att jag var ganska snygg i den ända tills en av karlarna sa att jag såg ut som Trump i den! Resten av vandringen till bussen gick lätt för det var bara nerför.

Tredje dagens vandring tisdag 29 oktober

Vi åkte buss till Pampeago. Sedan blev det linbanan upp till Latemar som är ett stort skidområde som sträcker sig från Pampeago till Predazzo. De högsta topparna ligger på 2500 m. Jag var där i februari 2010 men tyvärr var inte vädret så bra då. Nu var det desto bättre!

20170829_093951

20170829_104247‘Man fick välja mellan två vägar, en högre och en lägre. Jag valde den lägre och var mycket nöjd med det, speciellt sen jag sett två helikopterutryckningar under dagen där de hissade upp skadade människor från toppen (dock ingen av oss…) samt hört om ett kors som mina kamrater sett på berget där någon dött.

Här är delar av gänget samlat för en kort paus.

IMG_0046

Resten vågade sig upp på dessa toppar.

IMG_0045

Här är jag i min nya Trump-keps (säg att det INTE är likt!) och Marita och Silje som jag höll ihop med. Trevliga tjejer!

Det var en trevlig stig med många konstverk efter vägen.

20170830_005758

Vi avslutade dagen med lite vila, öl och väntan på våra mer vågade vänner. Det var inte så ensamt som det ser ut på bilden. Jag reste mig strax efteråt och drack öl med de andra.

Här är mina trevliga bordsgrannar på hotellet. från vänster: Gunnar, Britt, Silje, Kicki (som var vår eminenta reseledare) samt Marita. Både högt och lågt diskuterades vid bordet och det blev många glada skratt!

Fjärde dagen vilodag onsdag den 30 augusti

Vi var ganska möra i kroppen efter tre dagars vandrande så det var faktiskt ganska skönt med en vilodag den fjärde. Marita, Silje och jag gick till fots in till Cavalese, ensträcka på några km.

20170830_095236

Vi började dagen med att gå på den lokala marknaden i gamla stan. Sen blev det fika och shopping. Jag köpte en filosofibok på italienska och några vykort.

20170830_100141

Stadshuset var mycket vackert. Det kallas Palazzo della Magnifica Comunita di Fiemme och var under 1700-talet ett semesterhem för biskopar. Staden ligger på 1000 meters höjd och har 4000 invånare. Tillsammans med Predazzo är Cavalese huvudort för regionen Magnifica Communita di Fiemme, det vill säga trakten kring floden Fiemme.

Det fanns även många vackra mindre hus.20170830_123707

Utanför de flesta husen fanns en stapel med prydligt sorterad ved. Jag blev faktiskt inspirerad att göra något liknande i stugan.

Eftermiddagen tillbringade jag på hotellet vid poolen med en bok. Underbart!

På kvällen var det dans nere i byn och vi gick dit en stund. Det var lite kul för alla åldrar var där, från bäbisar till gamla farmor med rollator och det kändes som hela byn gått dit!

Vandring den femte dagen 31 augusti

Fräscha och utvilade vaknade vi upp till dagen som jag sett fram emot som resans höjdpunkt. Vi skulle åka till Sella- massivet som är Europas största skidområde med toppar på över 3000 meter. 2010 åkte jag runt hela berget på slalomskidor med väninnorna Christina och Lisen. Det var ett äventyr må jag säga och vi tog oss runt de dryga fyra milen trots att ingen av oss har något lokalsinne och mina skidor gick sönder på halva vägen.

Nu hade jag bestämt mig för att bestiga toppen, bära eller brista.

Vi åkte genom Fassadalen med buss och det var otroligt vackert. Bl a passerade vi Moena där jag bodde med Christina och Lisen. Strax före Canazei kom vi till Campitello som var den vackraste byn utav alla. I dalen bor 10000 personer i 7 kommuner.

Fassadalen var förr väldigt isolerad vilket fick till följd att man inte riktigt hängde med på noterna när resten av landet övergick till italienska utan höll kvar det språk man alltid talat. Språket användes förr även i andra delar av landet, kallas  Ladin och har sitt ursprung i Vulgar Latin. Numera har 20 000 personer i Fassadalen språket som modersmål, vilket innebär att det är ett officiellt språk som även undervisas i skolorna.

Som den språklärare jag är tycker att det är kul att jämföra språken. Här är första raden i Fader Vår:

Ladin              Pere nost, che t’ies en ciel.

Latin               Pater noster, qui es in caelis.

Italienska      Padre nostro, che sei nei cieli.

Jag tycker faktiskt ladin är mer likt latin än italienska.

Nåväl, vi fortsatte vår resa mot Sella och orten Pordoi på 2239 meters höjd som var utgångspunkten för dagens tur. Vägen dit hade 27 kurvor och alla utom nummer 13 var numrerade.

Vi tog linbanan upp Sass Pordoi på 2950 m.

IMG_0070

Och här mötte jag min överman! Jag fick ge upp min dröm. I den tunna luften mådde jag inte bra och hade svårt att andas och bara tanken på att gå upp till 3200 meter gav mig panik. Så jag nöjde mig med att vara stolt över att befinna mig på NÄSTAN 3000 meters höjd!

Och det vi skulle få se var ett äventyr i sig!

IMG_0067

Det var precis som om vi befann oss på månen! Vi gick en lång bit i det steniga landskapet.

20170831_113122

Till slut kom vi fram till en raststuga mitt ute i ingenstans.

20170831_105823

Till vår stora förvåning fick vi syn på en GRIS som tultade runt där uppe.

20170831_113142

Grisen bodde i det vänstra huset på bilden. Till höger ligger ett utedass.

20170831_031303Men det fanns även en vattentoalett av det enklare slaget. Vi funderade mycket hur man hanterade avloppen här uppe på 3000 meters höjd. När jag var i tonåren och reste runt i Italien såg toaletterna ut så här överallt. Även i dag ser man dem på många ställen. Det gäller bara att hålla tungan rätt i mun…..

IMG_0056

Efter fikat fortsatte vi vår vandring i månlandskapet.

IMG_0060

Tittut!

Till vänster kullen på 3200 m som jag inte klarade av att bestiga. Till höger slutmålet för vår vandring där vi åt lunch. Vad vi inte förstod var hur ägarna fick sina matleveranser. Stället låg ju mitt ute i ingenstans. Fast någon såg honom komma springandes över berget med bröd. Så det vill till att ha bra kondition om man ska driva ett ställe här uppe.

Trots att jag inte nådde mitt mål var jag nöjd med dagen. Det var en fantastisk upplevelse. Och man får väl acceptera sina begränsningar. Jag är glad att jag överhuvudtaget kan vara i farten och klättra i bergen vid nästan 70 års ålder.

Sjätte dagen 1 september

Så var det då dags för vår sista vandringsdag. Vi tog bussen igen och på vår väg till Rosengarten Catenaccio passerade vi många intressanta orter som vår guide berättade fakta om. Hon sa att i varje by hade innevånarna ett öknamn. Den första byn vi kom till var Tesero. Där kallas byborna ”sapienti” som betyder lärd. De anses tro sig kunna allt. I Tesero finns en stadion där man hade  VM 2013.

I staden Ziano di Fiemme har man en välkänd firma ”La Sportiva” som tillverkar sportgrejer och klätterutrustning.

Predazzo är en regnig stad där tre dalar korsas. Bland annat mynnar floden Avisia som kommer från det största berget Marmolada (3343 m). Folk kallas ”slargaliocce” där – de gör vattenpölarna större, dvs överdriver gärna. Där finns pastafabriken Felicetti och Italiens enda hoppbacke. På sommaren har man springtävling uppför!

Guiden berättade även legenden om Rosengarten och varför den heter så på vägen dit.

rosengarten

Dvärgkungen Laurin hade allt utom en fru. Bland annat hade han en underbar Rosengarten. Så träffade han en kvinna, undersköna prinsessan Similde, som han rövade bort och gömde i sin trädgård. Så kom kungen och skulle ta tillbaka henne men Laurin bad sina rosor att gömma dem. Tyvärr gjorde de inte som han ville så han hittades och straffades. Då blev Laurin så arg att han förstenade sina rosor och sa att ingen skulle se dem dag eller natt men glömde gryning och skymning. Detta fick till följd att man varje morgon och kväll i Rosengarten Catenaccio kan se de mest underbara klippformationer som ser ut som rosor och därav namnet.IMG_0082

Vi åkte med bussen till Vigo di Fassa och sedan tog vi linbanan upp. Liftkillen skakade på huvudet och tyckte vi var knasiga som var ute i så dåligt väder. Han påstod att det skulle bli snö men tack och lov regnade det bara lite.

20170901_100645

Här är vi startklara. Inget muntert gäng precis!

20170901_114756

Bamses farmors hus på höga berget!

20170901_120806

Det var en kämpig backe upp till toppstugan. Denna dag gick alla samma sträcka.

20170901_122953

Vi gick till Preusshütte på 2243 meters höjd. Längre ville inte ledarna släppa upp oss på grund av dåligt väder och därvid följande rasrisk.

IMG_0080

Men jag var nöjd ändå och gick veckans sista vandringssträcka ned till liften.

Det var en härlig vecka med trevligt sällskap, vackra vyer och underbara vandringar. Dock kommer jag inte att göra om resan för jag mådde inte så bra på den höga höjden. I fortsättningen får jag vandra på lite lägre bergssluttningar.

Min sommar 2017

Det börjar närma sig slutet på denna sommar och jag gör en liten tillbakablick på hur den varit. Jag är nöjd. Många klagar över vädret i år men jag tycker att det varit helt ok även om det blåst och regnat lite då och då.

Sommaren för min del inleddes med en ”jentetur” till Pisa med mellandotter och dotterdotter. Det var så otroligt roligt att åka tre generationer tjejer och det kändes som en riktig semester även om det bara var ett par dagar.

Pisa är en av mina favoritstäder i Italien. Det är enkelt och billigt att ta sig dit (åtminstone för oss i Västsverige…..), lagom stor stad som är lätt att promenera sig igenom, bra prisläge, trevliga människor och så förstås det fantastiska tornet som aldrig upphör att fascinera mig!

Barnbarnet tyckte att det var var lite läskigt att gå upp i tornet men upp skulle vi! På sjuttiotalet var jag där med min familj och på den tiden kunde man springa runt vid pelarna på varje våning – utan staket – och det gjorde naturligtvis våra barn. Jag fattar inte att jag och min dåvarande man lät dem!

Inuti var tornet alldeles ihåligt!

Vi gick runt i stan och shoppade samt åt god mat av italienskt snitt. Lillflickan var mest nöjd över en pizza med stekt potatis. Och så den goda italienska glassen förstås! Dottern och jag fick såklart oss tilldelat toscanskt vin!

Vi åkte buss ut till kusten, Marina di Pisa, sista dagen och badade. Det var faktiskt riktigt varmt i vattnet fast det bara var i början på juni! Vi stannade i länge!

När vi var i  Marina di Pisa för 35 år sedan (och tältade bland alla italienare) plockade barnen pinjekottar och min kära dotter ville återuppliva minnena. Problemet var bara att vi inte hittade några på marken så hon fick klättra upp i ett träd och plocka. Hon väckte nog en viss förvåning hos de ikringboende som gick ut på tomterna och iakttog hennes förehavanden!

En annan trevlig händelse i juni var att kusin Lennart från Sydafrika kom och hälsade på i Borås.

Det var ett par trevliga, intensiva dagar. Vi hade så otroligt mycket att prata om, fina minnen både sedan barndomen och sedan jag bodde ett år i Durban i Sydafrika på sextiotalet. Jag hade förberett färsk fisk och fina viner men Lennart bad att få älsklingsrätten sedan han var liten: blodpudding med lingonsylt och Pommac att dricka till. Fast vi hann allt med en slurk vin också.

Morgonen därpå var vi ute i löpspåret klockan halv sju och efteråt blev det ett dopp i Byttorpssjön. Härligt att få sällskap på morgonrundan, annars brukar jag få klara av den ensam.

Efter att ha fått i oss frukost gick vi till Djurparken och tittade bland annat på min svärsons skyddslingar elefanterna som i år har fått två kalvar. Det var väldigt roligt att gå runt med Lennart för han kan så mycket om afrikanska djur.

Eftermiddagen ägnade vi åt sightseeing i Borås och när vi sedan skulle skiljas åt morgonen därpå hade vi en liten tår i ögat både Lennart och jag. Jag känner verkligen att vi är släkt och har mycket gemensamt.

Före midsommar hann jag även med en friskvårdskurs i Gysinge tillsammans med min kära väninna Britt.

Gysinge ligger ungefär en timmes bilresa från Sandviken. Anläggningen består av en stor herrgård med tillhörande park och byggnader. PRO fick köpa egendomen för en krona och den har rustats upp för att man ska kunna anordna olika sorters kurser för pensionärer till ett rimligt pris. Britt och jag bodde i ett fint rum i själva mangårdsbyggnaden. Hela huset var inrett i gammaldags herrgårdsstil men i modern tappning så man kände sig som en riktig herrgårdsfröken när man gled runt i salongerna.

Kursen innehöll många intressanta moment, bland annat qui gong och mindfulness och vi lärde oss verkligen mycket.

Naturen var väldigt vacker. Här poserar Britt vid en av de många forsarna.

En dag gick vi en örtvandring och fick lära sig hur man använder vilda örter. Jag t ex skulle göra en kur på björkblad i tre veckor för att bota mina dåliga njurar. Fast det har inte blivit av än…….

En kväll kom en duktig trubadur och sjöng för oss. Övriga kvällar roade vi oss själva och drack vin, pratade och skrattade med övriga kursdeltagare. Kursen var förträfflig, maten utsökt, miljön fantastisk men det bästa med hela kursen var ändå alla trevliga, underbara människor vi träffade. Jag kan verkligen rekommendera Gysinge folkhögskola till alla pensionärer.

Jaha, sedan var det dags att åka hem och fira midsommar. Jag skjutsade Britt till stationen i Sandviken och handlade midsommarmaten i flygande fläng.

Hela min familj utom svärsonen elefantskötaren (12 personer och en hund) kom till stugan över midsommar och vi firade den på traditionellt vis.

Vissa av oss sprang ett lopp på förmiddagen, andra plockade blommor till stången och själv förberedde jag maten.

Efter sillunch blev det dans kring stången. kaffe med jordgubbstårta, grillning och trevel med grannarna. En helt traditionell midsommarafton alltså, precis som det ska vara. Jag älskar att ha hela min familj ikring mig!

Delar av familjen stannade kvar efter midsommar och papporna nappade på ett förslag som barnen kom med: att bygga en koja i ”giraffen” – en björk som lutar och därför liknar en sådan.

Sagt och gjort. Barnen och papporna lyckades få till en riktigt fin koja nere vid stranden.

 

 

Vi solade, badade och var ute med båten också en hel del.

Grannen Gunilla och jag blev utvalda att vara fotomodeller åt Cellbes på Instagram. Riktigt kul.

En vecka var jag ensam med sonens pojkar.

En dag flög en liten vilsen fågelunge in i huset. Den var helt orädd!

Pojkarna fyller båda år i juli så de fick i födelsedagspresent av mig att åka till Furuvik en heldag.

Det började bra med solsken men sedan var det hällregn hela dagen, vilket naturligtvis inte stoppade de små energiknippena.

Vi började med att titta på alla djuren. Här fick vi gå in i en regnskog (och slapp regnet ute en stund) och såg apor och sköldpaddor som gick fritt. Jättemysigt, tyckte vi alla tre.

Sedan var det dags för alla karusellerna. I och med att det regnade var det inga köer så killarna kunde åka alla attraktioner hur många gånger som helst. Och det gjorde de. Jag stod i regnet och frös!

Därefter var det dags för Wild Kids. Det fanns en hel ö med klurigheter som funnits med i TV-programmet. Kul tyckte vi!

Vi avslutade dagen med bad. Parken har en fantastisk badanläggning och grabbarna busade och ruschlade för fulla muggar och det var med stor svårighet jag kunde dra dem därifrån kvart i sju, sist av alla i parken. Då hade jag stått sju timmar i regnet! Men killarna var helnöjda och vi hade haft en trevlig dag trots regnet

När grabbarna åkt kom nästa gäng, äldsta dottern med familj. Barnen och jag åkte till Högbo och såg Eva Funck och Höna Pöna. Mycket trevlig föreställning tyckte vi alla!

Vi hann även med att leka en stund i parken i Högbo.

Margareta B och jag har hållit ihop ända sedan vi var riktigt små. Varje sommar träffas vi en del och nu var det jag som hälsade på Margareta och Bengt i deras stuga i Hosjön. Vi åt en god lunch och hade en trevlig dag tillsammans.

En vecka i juli åkte jag hem till Borås för att passa barnbarn. Som tack för hjälpen bjöd min underbare svärson elefantskötaren ut mig på  en exklusiv middag på italiensk restaurang ”Lilla Krog” en kväll. Gissa om jag njöt!

Tillbaka i stugan gick vi på konsert med Magnus Carlsson på Trebo i närheten av där vi bor. Dotterdottern och jag gick längst fram till scenen och diggade och dansade. Sedan fick jag till och med prata med Magnus!

Sista veckan i stugan hade vi kräftkalas med våra fantastiska grannar. Det var knytis så det fanns mycket gott på bordet. Vi satt ute hela kvällen så det kändes som en bra avslutning på en fin sommar.

Som jag inledde med, jag tycker att jag haft en fin sommar med många fina upplevelser tillsammans med familj, släkt och vänner.